Höstlugnet lägger sig
Svalare luft, mörkare kvällar och för oss lite lugnare tempo. Jag tystnade lite i mitt skrivande där i början av september och det är för att vi har jobbat på hysteriskt de senaste månaderna. Skörden tog tid och parallellt som vi slutförde den började vi köra slakt av grisar. Vi har kört marknader, mässor och mycket REKO den gångna 1,5 månaden och tänk vad man lär sig. Sedan har våra andelsägare på fläskkött fått sin leverans också. När vi summerar vårt första år som grisfarmare kan vi bara säga att vi är mer än nöjda. Härliga djur att jobba med, FANTASTISKT kött och glada andelsägare och kunder. Vi har faktiskt även tagit beslutet att vi provar låta 2 av grisarna bli mammor så vi får egna kultingar till våren ❤️
Här är Greta och Doris och de har sedan en vecka tillbaka flyttat in i ladugården på Nilssons och är våra mothers to be.
Vem är pappa gris undrar ni då? Det är Annicka 🤣 Har vi en rutinerad sjuksköterska i gänget så skickar vi henne till Västergötland i nästa vecka på seminkurs.
Måste även få skriva några ord om ladugården på Nilssons… helt stört att vi starta upp den typ 70 år efter de slutade hålla djur där nere eller vad det kan vara. Den är byggd i slaggsten och har tjocka vitputsade väggar med stora fönster. Vi har alla tre alltid älskat det där utrymmet och nu är det i full drift igen. Vi har flyttat in 10 tackor och en bagge. Sedan bor Greta och Doris där och så har alla kycklingar/unghöns från sensommaren fått flytta in… 44 småfjun helt enkelt.
Manne Nilssons fina ladugård från 1922 den har fått lyse i mängder förra veckan, tack Västerfärnebo elektriska för det. Det den verkligen behöver nu är ett nytt innertak för det är SJUKT dåligt men något projekt ska vi ju ha kvar till nästa år också 🙈
Vårat stora byggprojekt just nu stavas dock byggnation av lösdrift till 30 tjurkalvar som är på väg att flytta in hos oss. Vi hoppas verkligen vi ska kunna få in dem innan årets slut för vi har bärgat mycket foder och behöver några som vill äta. Vi har tagit mycket hjälp nu med gjutningen och det fantastiska då är att det rullar på med stort ös framåt även de dagar då vi är på våra vanliga jobb. Vi är nästan framme vid gjutning och det är nog inte omöjligt att det blir gjort den här veckan. Sedan har vi fått hem ’inredningen’ som ska in i lösdriften (foderbord och grindar). Tack morbror ’Tove’ (Bengt-Ove) för bygghjälpen och så är vi alltid glada över grävarn. Bästa grävlingen och pappa har schaktat och dränerat och gjort mkt markjobb innan vi kunde lägga på fyllnadsmaterial.
Grävarn in action efter att vi rivit ut gamla golvet och bjälklaget. Nu är hela utrymmet avvägt, paddat och armerat. Vi saknar bara betongen.
Sedan har vi ett litet projekt till som ska gå av stapeln de kommande veckorna… vattenborrning. Efter 2 misslyckade försök med att slå en vattenspets har vi fått lov att bestämma att vi måste borra efter vatten. Vi bor på Knipkällans vattenskyddsområde och det är här som Sala kommun hämtar sitt vatten. Det finns mängder med vatten i backen och kvaliteten är topp men det kraftiga uttaget av vatten ur åsen sänker grundvatten nivån hos oss och det går inte att få upp vatten utan stora mängder flytsand. Vi har klurat och klurat hur vi ska göra för borra är dyrt men vi måste ha bra vatten nere hos djuren så kör bara kör blev växeln… det brukar bli den växeln när vi är i farten.
Tänk vilken resa när allt är klart och vi fått in el, lyse och vatten på Nilssons och startat upp djurhållning i hela bygget igen. Ladugården kommer bli hårdjobbad säger skeptikern men Rom byggdes inte på en dag så det här får bli vår språngbräda och då är det ett plus att vi älskar att vara där.
Sist ut i detta inlägg bjuder jag på en fin tacka. I vår blir det sötdöden här på Hagalunds Gård när lammen och grisbebisarna kommer!